leave with me
( VARNING FÖR ETT INLÄGG MED SJÄLVÖMKAN & FRUSTRATION!)
Usch jag har kommit fram till vilket tråkigt, alldagligt, vanligt, ruttet liv jag har. Jag är så himla trött på det här.
Jag önskar att jag vore lite modigare för då skulle jag inte vara här längre, då skulle jag utforska världen ensam, jag vill göra det nu men inte sjäv, men vem skule man åka med nu lixom? Mitt umgänge är inte riktigt ut av den "sorten" har jag kommit fram till.. :p
Men jag ska samla på mig krafter sen ska jag fan iväg, som jag och pappa satt och pratade om igår kväll att det är nu eller aldrig, snart kommer man inte kunna flyga till andra länder längre.
Mamma & pappa funderar på att dra till Thailand i början av nästa år, passa på medans det går, oljan är snart slut = flygplanen är det första som läggs ner. Jag ska också iväg, vill inte vara här.. Funderar på om jag kanske ska röra mig mot Thailand, Thony har ju öppnat en bar & restaurang där. Jag vill åka till b.la. Australien, Thailand, USA, Hawaii, Afrika, ja säg någonstans jag inte skulle vilja åka?
Någon som vill följa med? Vi drar, planera eller inte planera, jag skiter ärligt talat i vilket, jag vill bara här ifrån nu! Vi kan lifta, flyga, tågluffa till franrike? Jag är inte svår övertalad, för jusst nu känner jag mig som en öppen bok, helt förutsägbar och det är inget jag tycker om.... Don´t want it to be like that!
Så trött på det, vill vi veta en annan sak som jag är trött på?
Det här, det jag gör nu i jusst detta tillfälle, sitter här och klagar och klagar över hur tråkigt mitt liv är, men gör ingenting åt det! uhä jag spyr på mig själv när jag inte vågar stå på mina egna ben. Men världen är stor, det är en stor förändring om man alltid har bott i en liten sketen byhåla med vad är det ? 11.000 invånare i Trosa Kommun,.. Det är en stor skillnad..
Ska försöka börja bearbeta mig själv, ta ett steg i taget.. Inte för snabbt men inte heller för långsamt.
Klockan är halv 4 och jag sitter i min pyjamas, usch! Har panik i höga nivåer.
pack your bags and follow me somewhere else, pleas i am begging you on my knees.
Usch jag har kommit fram till vilket tråkigt, alldagligt, vanligt, ruttet liv jag har. Jag är så himla trött på det här.
Jag önskar att jag vore lite modigare för då skulle jag inte vara här längre, då skulle jag utforska världen ensam, jag vill göra det nu men inte sjäv, men vem skule man åka med nu lixom? Mitt umgänge är inte riktigt ut av den "sorten" har jag kommit fram till.. :p
Men jag ska samla på mig krafter sen ska jag fan iväg, som jag och pappa satt och pratade om igår kväll att det är nu eller aldrig, snart kommer man inte kunna flyga till andra länder längre.
Mamma & pappa funderar på att dra till Thailand i början av nästa år, passa på medans det går, oljan är snart slut = flygplanen är det första som läggs ner. Jag ska också iväg, vill inte vara här.. Funderar på om jag kanske ska röra mig mot Thailand, Thony har ju öppnat en bar & restaurang där. Jag vill åka till b.la. Australien, Thailand, USA, Hawaii, Afrika, ja säg någonstans jag inte skulle vilja åka?
Någon som vill följa med? Vi drar, planera eller inte planera, jag skiter ärligt talat i vilket, jag vill bara här ifrån nu! Vi kan lifta, flyga, tågluffa till franrike? Jag är inte svår övertalad, för jusst nu känner jag mig som en öppen bok, helt förutsägbar och det är inget jag tycker om.... Don´t want it to be like that!
Så trött på det, vill vi veta en annan sak som jag är trött på?
Det här, det jag gör nu i jusst detta tillfälle, sitter här och klagar och klagar över hur tråkigt mitt liv är, men gör ingenting åt det! uhä jag spyr på mig själv när jag inte vågar stå på mina egna ben. Men världen är stor, det är en stor förändring om man alltid har bott i en liten sketen byhåla med vad är det ? 11.000 invånare i Trosa Kommun,.. Det är en stor skillnad..
Ska försöka börja bearbeta mig själv, ta ett steg i taget.. Inte för snabbt men inte heller för långsamt.
Klockan är halv 4 och jag sitter i min pyjamas, usch! Har panik i höga nivåer.
pack your bags and follow me somewhere else, pleas i am begging you on my knees.
yours only,
P. Cederqvist
