( Varning)



Jag har alltid varit den som har varit lite tillbakadragen, blyg & inte alltid haft det helt lätt. Jag ska inte säga att jag har haft det svårare än någon annan men jag har haft det svårt med mig själv.  Men det ändrades, dels med åldern, dels med hjälp av träning. Nu är jag inte tillbakadragen, visst jag kan fortfarande vara blyg vid vissa tillfällen men, vem är inte det?
har gett mig ut på " den stora marknaden" för att hitta mitt, mitt rätta jag, mina rätta kompisar, min kärlek, mitt rätta liv, min lycka! Men vad gör man när man blir sviken gång på gång på gång? Hur många gånger klarar en människa av att resa sig upp igen efter att om och om igen fått benen avhuggna bit för bit? Hur länge orkar den glada sidan visas utåt? För när den dagen kommer då jag inte kan verka glad mot omvärlden, mina vänner, alla, vad är det  då för mening+ jag visar inte min "deprimerande" sida utåt, då jag vet att jag är så mycket sårbar, det är inget jag riskerar! Kan någon säga mig det? Hur mycket orkar man? Jag vet att jag klarar mycket fysiskt men psykiskt....Det är bara en tidsfråga! Och när man väl har sjunkit så lågt att man sitter och trackar ner på sig själv istället för stadiet innan när man trackar ner på andra för att må bättre själv, hur långt har man då kvar? Hur mycket mer orkar man?  Vilket leder mig till tankarna runt, vad är meningen med livet?

Den dagen någon kan komma med en bra förklaring, bra hjälp, fakta. Då är ni hjärtligt välkomna att berätta för mig!

( och gott folk, få inte för er det värsta, så illa är det inte, men ni vet ju kanske själva? man har sina perioder och idag är det definitivt en sådan dag då jag vågar visa hur jag mår, tycker och tänker när jag  inte mår bra)