Måste börja med att berätta om självaste studentdagen. Den var helt otrolig! Jag har nog aldrig haft så himla roligt som då : )  Tackar gud för att jag inte hoppade av där i 1:an.

Hur såg dagen ut då? jo som följande:


Klockan var 06.30 på morgonen den 8/6 -07 och mobiltelefonen ger ifrån sig sitt alarm " God morgon God morgon" jag öppnade ögonen och så mig själv i min spegelvägg med ett stort leende på mina läppar & tänkandes att "idag är det dags, idag är det min dag". Raskt så steg jag upp ur min säng för att titta ut genom fönstret för att se vilket väder det bjöds på. Resultatet var glädjande, sol och inte ett moln.

Nu var det genast dags för att göra en extrem makover inför dagen.  Väl färdig vid ca 07,10 gick jag ut för att sätta mig i den friska luften för att ta ett litet morgon puff, det var bara att njuta av det vackra vädret och fåglarna som kvittrade så glatt, för som sagt så var det min dag och allt var perfekt.

Nu var det dags att kila till bussen som man skulle åka med en sista gång.(Efter att ha genomlidigt den i hela 3 år så är det lite konstigt men man saknar den faktiskt nu) 
På bussen så möttes man upp ut av andra studenter och det var såklart dags för att knäcka några cider och öl. 

Bussresan gick snabbt, snabbare än förväntat.  Vi var framme vid vårat stopp där vi skulle av i Nyköping för att sedan vidare gå till Daniel för att ha en trevlig champagnefrukost.

Det var en trevlig frukost men alla var så otroligt spända och laddade så vi åkte efter ett tag vidare till skolan. Det sista besöket i skolan nu alltså!

I skolan gick vi runt och hälsade på alla andra studenter och sjöng eller rent ut sagt gormade skulle jag vilja kalla det. Det vart dags för fotografering ( och ursäkta men den där fotografen tyckte vi inte om, men vi hoppas det blev ett bra kort iaf) sedan var det vidare in till matsalen för att äta en sista lunch med klassen. ( Såklart inte vanlig skollunch ujtan då bjöds det på en buffé)  

Nu vandrade tiden på och klockan närmade sig 12.00, då intog alla studenter aulan för att ha en sista show. Det var mycket laddat och spänningen var stor.

Efter aulan var det även dags för ett sista besök i vårat klassrum med lärarna, det deldes ut stipendium och fler fina saker : ) och så fick även lärarna vår present som dom är väl förtjänta ut av efter 3 år med oss, vi som vart klassade som den jobbigaste klassen redan i 1:an. Men vi hade ju även den bästa klassen och våra otroligt roliga stunder tillsammans. 

Nu var alla laddade, ingen satt still, det var inte tyst någonstans. Klockan 14.04 var det dags att släppa ut oss. Klockan var nu 13.30 och lärarna släppte ut oss i korridoren. Vi alla studenter står där ute och pressar mot glasdörrarna och sjunger och skriker och ser allt folk utanför som står där helt dygnsura ut av svett i det varma vädret.  vi väntade och väntade och vi sjöng och vi sjöng, klockan började närma sig, nu var det inte långt kvar, nedräkningen hade börjat.

Och där, då, helt plötsligt så ändrades klockan till 14.05 och dörrarna öppnades och utspringandes kommer vi.
Vilken känsla, vilken jävla känsla det var!

Nu var det bara till att hitta sin familj och släkt, vissa gick runt i 40 minuter och letade, men det gjorde inte jag soom tur var utan hittade dom redan när jag hade sprungit ut. Massa korttagning och fina gossedjur och god champagne som skulle hängas runt halsen. Sen var det bara till att ladda inför paraden ner till stadshustrappan. Det var också en ritkigt härlig känsla att gå där och bara känna att det var min dag, din dag, våran dag, bara våran med vita mössor :D

EN SÅ OTROLIG KÄNSLA!

Känner att jag har dragit ut på det här inlägget väldigt mycket nu, så tänkte avsluta ganska raskt.

Jag har bara en sak kvar att säga.

Vad ni än gör och om ni har chansen så ta studenten för tusan, jag lovar det är en känsla ni aldrig kommer att glömma!